Stoppa nätmobbningen!

NYHET: 2010-02-11 / NUMMER: 1-10

Nu ska all forskning om cybermobbning i hela landet samlas. Ann Frisén, som också är med i ett europeiskt nätverk, har fått uppdraget.

Att bli mobbad är plågsamt. När det sker via mobilen eller internet känns det ofta ännu värre.
Den som utsätts för cybermobbning har ingen fristad där han eller hon kommer undan, inte ens hemma. Och det är ofta mycket svårt att veta vem förövaren är.
Problemet med cybermobbning är relativt nytt och det finns få studier på området. Men den tekniska utvecklingen går mycket fort.
– Det här fältet ändrar sig så snabbt. Vi vuxna snubblar efter ungdomarna i att förstå vad de blir utsatta för, säger Ann Frisén, ny professor i psykologi.
Det är en kall vinterdag när vi träffas i hennes arbetsrum på psykologiska institutionen vid Linnéplatsen i Göteborg. Här inne råder ordning, det är det ingen tvekan om. Ann Frisén verkar vara en strukturerad person.
– Jo, det är jag nog, säger hon och skrattar.
Pärmarna står i täta rader i bokhyllan på ena väggen och böckerna i den andra. På skrivbordet är det nästan tomt, bara några få papper ligger framme.
Utsikten över de stora träden framför det vackra gamla barnbördshuset i rött tegel är hon väldigt nöjd med.
– Fåglarna har redan börjat bygga bo där, säger hon och pekar ut mot den lilla parken.

Intensivast i åldrarna 12–15 år
1 200 barn och ungdomar i Göteborg ska under 2010 få ett frågeformulär om cybermobbning. Det är det första steget i Ann Friséns projekt, finansierat av FAS (Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap). Med hjälp av Sofia Berne, doktorand, kontaktar hon skolor i Göteborg, där de försöker få en jämn socioekonomisk spridning och låter hela klassen delta. Forskarna sitter med i klassrummet när eleverna får svara på frågor om sina erfarenheter av cybermobbning.
Steg två är så kallade fokusgrupper.
– Där samlar vi elever som utsatts för cybermobbning. Det blir gruppsamtal om vad de varit med om. Hur de upplevde det, i vilken mån de har sökt hjälp och om de fått någon.
Vilka åldrar man ska vända sig till är ännu inte helt klart. Mycket tyder på att cybermobbningen är som intensivast i åldern 12–15 år.
– Men den sträcker sig betydligt lägre ner i åldrarna, säger Ann Frisén.
Cybermobbning sker med modern teknik framför allt via mobiltelefoner och internet. Det kan handla om obehagliga sms eller mejl eller att förövaren lägger ut foton, filmer eller text på nätet.
Den ”vanliga” mobbningen sker oftast i skolan. Det innebär att när eleven är hemma så är han eller hon fri från den.
– Det finns skäl att tro att cybermobbning på flera sätt är värre än annan mobbning. Du har ingen fristad, mobbningen kan ske hemma eller i skolan, på dagen eller på kvällen. Det kanske plingar till i mobilen och så får du ett sms när du sitter vid middagsbordet.

Mobbningen kan också ske i så kallade chatrum på nätet som många barn och ungdomar deltar i på kvällstid.
– Vad de här barnen upplever är otroligt obehagligt. Man blir aldrig fri, det når en överallt.
Att inte veta vem som ligger bakom mobbningen är jobbigt för den som blir utsatt.
Han eller hon kanske får en beskrivning av sig själv i ett chatforum men har ingen aning om vem som har skrivit. Eller så hittar man en bild på sig själv på internet som man inte alls vill ska visas där.
– Någon kanske har lagt ut en bild från en fest och bara tycker att det är kul. Men den som finns på fotot kan känna sig kränkt.
Information kan också ha vandrat i många led. Någon tar ett foto som han skickar med mobiltelefonen till en annan person som lämnar det till en tredje som lägger ut det på nätet.
– Det skapar en väldigt obehaglig känsla. Personen det drabbar tänker kanske att det måste vara någon i klassen men har ingen aning om vem det är.
I Sverige räknar man med att cirka 10 procent av barnen och ungdomarna utsätts för ”vanlig” mobbning. Ungefär lika stor andel drabbas av cybermobbning.

Tas inte på allvar
Ann Frisén menar att cybermobbning inte alltid tas på allvar av skolan trots att forskning visar att den, liksom annan mobbning, oftast har koppling dit.
– Det finns verkligen skäl att jobba med det här i skolsammanhang.
Om skolan inte bryr sig så blir de här barnen mycket ensamma med sitt problem, menar Ann Frisén.
Vissa studier visar att de som mobbar i skolan också gör det på nätet.
– Men man har också sett att de som är offer för annan mobbning kan vara förövare på nätet. Där kan man skydda sig bakom anonymitet.
Det är viktigt att snabbt få en bild av hur cybermobbningen fungerar, anser hon.
– Jag tror att det är därför som EU nu satsar så mycket på detta. Och jag är väldigt hoppfull att vi ganska snabbt kan komma vidare med förståelsen av det här.
EU har avsatt pengar till ett nätverk av cybermobbningsforskare inom COST (European Cooperation in Science and Technology). Där finns representanter från 21 europeiska länder och Ann Frisén är en av dessa.

EU kräver motprestationer av deltagande länder. Därför har den svenska regeringen beslutat om en nationell samordning av cybermobbningsforskare. Göteborgs universitet och Samhällsvetenskapliga fakulteten fick uppdraget och Ann Frisén är från 1 januari i år ansvarig. Hon ska bland annat inventera de svenska forskarna och kalla till möten.
– Det är ett tvärvetenskapligt fält med bland annat psykologer, sociologer, jurister, kriminologer och medieforskare.
Ann Frisén ska också sprida information från nätverket inom COST.
– Det är ett väldigt aktivt och praktiskt inriktat nätverk. Vi har inte pengar till projekt utan forskare från olika länder träffas och jobbar med riktlinjer för åtgärder mot cybermobbning. Vi har till exempel kontakt med jurister och mobiltelefonföretag.

Vad ska då den som utsätts för cybermobbning göra?
– Prata med någon vuxen! Barn och ungdomar behöver vuxnas hjälp att gå vidare med detta. Om man vet vem som ligger bakom och det är någon på skolan ska man vända sig dit, säger Ann Frisén.
Vet man vem mobbaren är kan det också vara bra att tala med hans eller hennes föräldrar, anser hon. Om mobbningen sker på en sajt bör man kontakta dem som håller i den. Är det riktigt allvarligt ska man polisanmäla.
Förutom cybermobbning har Ann Frisén tre forskningsområden som rör ungdomars och unga vuxnas situation. Det handlar om annan mobbning, kroppsuppfattning och identitet.

Deltar inte i sociala medier
Sedan mitten av 1990-talet har hon varit på Göteborgs universitet, först som doktorand.
1999 disputerade hon med en avhandling om kortväxta barn, ett samarbete med Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus.
– Det jobbigaste för de barnen var att de blev retade. Det väckte mitt intresse för kroppens betydelse men också för kamratrelationer.
Ungdomar och unga vuxna ligger i fokus för all hennes forskning.
– Jag tycker att det är väldigt intressanta åldersgrupper. Det är så mycket som händer då. Och kamratrelationer har aldrig så stor betydelse som under den här perioden.
Ann Friséns forskning om cybermobbning har bidragit till att hon själv inte deltar i så kallade sociala medier.
– Jag skulle aldrig lägga ut information om mig själv på Facebook. Jag är kanske mer än andra medveten om riskerna. Mindre naiv, menar jag, andra kanske säger mer tråkig. Men det handlar också om att jag som person hellre träffar människor i verkligheten.

Foto: Johan Wingborg

Namn: Ann Frisén
Titel: Professor i psykologi vid Göteborgs universitet sedan december 2009. Legitimerad psykolog
Ålder: 46 år
Född: Göteborg
Bor: Änggården i Göteborg
Familj: Maken Philip Hwang, professor i psykologi vid Göteborgs universitet. Tre barn och makens fyra barn (i åldrarna 13-28 år)
Böcker: Skriver tillsammans med maken på en bok om ungdomspsykologi. De har samarbetat i flera bokprojekt tidigare
Intressen: Resor, gärna till Frankrike, och film

AV: ANNIKA HANSSON