Profilen: Älskar rättvisa Sverige

20 december 2011, GU Journalen nr 7-11

– Jag föddes med segerhuva. Min mamma var övertygad om att jag var utvald till något särskilt.
Girma Berhanu har gjort en lång resa. Han kommer från fattigkvarteren i Addis Abeba men är nu docent i pedagogik. Barn som behöver särskilt stöd är hans specialitet.

Studenterna på Göteborgs universitet är inte direkt bortskämda med lärare från Afrika söder om Sahara.
– De brukar undra om jag är vaktmästaren och vad jag gör där. Men efter bara några minuter har de accepterat mig.
Girma Berhanu är den ende disputerade afrikanen med ursprung söder om Sahara på institutionen för pedagogik och specialpedagogik och misstänker att han den ende på hela Göteborgs universitet. Han tar emot på sitt arbetsrum, det är sen eftermiddag och han har inte hunnit äta lunch förrän nu. Enligt etiopisk tradition erbjuder han mig halva sin lunch, frukt, nötter och något att dricka.
Jag avböjer och undrar om jag i så fall är oartig.
– Inte alls, jag bor i Sverige nu, förklarar han.
Så är det. Men Girma rör sig i flera kultursfärer samtidigt. Han växte upp i Etiopien, befinner sig sedan 15 år tillbaka i den svenska universitetsvärlden men tillbringar också mycket tid i USA där stora delar av hans familj numera bor.
– Det är inte okomplicerat att få ihop de olika kulturerna, säger han.

Att kartlägga hur olika kulturer har betydelse för våra skilda sätt att lära, tolka och tillägna oss kunskap hör till de frågor Girma mest vill värna. Framför allt forskar han om skolprestationer hos elevergrupper med särskilda behov.
Hans avhandling från 2001 handlade om etiopiska judar i Israel. Av de relativt få i gruppen som har en universitetsexamen är det bara 15 procent som fått ett arbete inom sin profession.
– Flera faktorer spelar in. Gruppen är inte förberedd för den monokultur som råder i den israeliska skolan. Barnen kan inte hebreiska, det enda skolspråket. De är fostrade att rätta sig efter vuxnas direktiv och tar inga egna initiativ. Föräldrarna hyser stor och en aldrig ifrågasatt respekt för lärarna.

I avhandlingen skriver Girma att problemen lätt skulle kunna avhjälpas genom att till exempel tillsätta lärare med kunskap i båda kulturerna. Som ett gott exempel nämner han Sverige, som strävar efter att minska effekterna av elevernas olika kulturella, sociala och ekonomiska bakgrunder.
– Sverige har varit ett modelland när det gäller att stödja barn med olika förutsättningar.
Men det är en modell som nu är rejält hotad.
– Det är en oroande tendens att barn med bristande språkkunskaper allt oftare diagnostiseras med bokstavskombinationer. Istället skulle eleverna behöva stöd och verktyg. Trenden är ännu inte lika tydlig i Sverige som i andra europeiska länder, men pekar åt samma håll. En stor del av de elever som inte når skolans kunskapsmål har invandrarbakgrund. Det är barn från fattiga stadsdelar, där medelinkomsten är låg, arbetslösheten och den sociala ohälsan stor. Samma förhållande som råder bland de etiopiska invandrarna i Israel. Fast där är det än mer accentuerat eftersom etiopierna står längst ner på den sociala skalan.
Det är inte begåvning som saknas varken när etiopiska elever i Israel eller förortens elever i Sverige misslyckas, påpekar Girma. Brister finns snarare när det gäller att plocka fram begåvningen.

Han ägnar en inte obetydlig del av sin tid med att bemöta de forskare, eller pseudoforskare, som hävdar att intelligensskillnader beror på etnisk tillhörighet. Han har precis publicerat en artikel där han med vetenskaplig metod smular sönder två skribenters argument för rasskillnader.
Girma har alltid haft ett gott mått av självtillit.
– Jag föddes med segerhuva. Jag blev den som familjen satsade på, fastän det kanske inte alls var jag som hade de bästa förutsättningarna. Jag är ett gott exempel på vad förväntningar betyder.
Familjen kom från fattigkvarteren i Addis Abeba. Även om de inte svalt hade de bara råd att låta ett av de sex syskonen i skolan.
– Jag drog vinstlotten. Jag fick bokstavligen köa för det, det fanns bara plats för vart femte barn då i slutet av sextiotalet.

Etiopien styrdes av kejsaren Haile Selassie, med korruption och förtryck.
– Vi bodde inte långt från palatset. Jag såg honom susa fram i sin bil och jag såg lejonen han hade på palatsgården.
Kejsaren störtades 1974. Den nya regimen genomförde en del reformer men när diktatorn Mengistu tog makten utsattes befolkningen för ren terror. Samtidigt pågick sedan länge ett krig med Eritrea som ville bli självständigt.
Girma, som tagit universitetsexamen, hade fått arbete inom en organisation under socialministeriet i Etiopien som hjälpte funktionshindrade, äldre, föräldralösa barn samt prostituerade. Verksamheten finansierades delvis av utländska hjälporganisationer, varav ett par svenska.
– Jag var ansvarig för de externa relationerna. Det gällde att få fler donationer och jag var en riktigt bra tiggare. Under kriget kom mängder med krigsskadade, svältande och flyende människor till oss. Vi satt på en ocean av problem. Det var en omöjlig uppgift, allt kollapsade.

Han visar stolt på en bild på väggen. Där står han tillsammans med Moder Teresa.
– Henne träffade jag vid två tillfällen. Hennes organisation stödde vårt hem för hivsmittade barn. På den tiden, slutet av 1980-talet, kunde vi aldrig nämna hiv, men vi hjälpte barnen. Vi var fulla av entusiasm och tillförsikt och själv trodde jag på allvar att jag kunde förändra det etiopiska samhället.
1993 kom Girma till Göteborg som gäststudent.
– Samtidigt arbetade jag på ett grupphem i Kungälv och fick erfarenhet av barn med särskilda behov.
Kungälv har han blivit trogen sedan dess.
– Det är hemma, där trivs jag, Men mesta tiden tillbringar jag nog på min arbetsplats med att läsa, skriva, läsa, skriva.
Girma gör det mesta intensivt. Som till exempel när han tränar: En runda varje morgon innan jobbet och gym ett par kvällar i veckan. Eller när han förfäktar en idé. Han vill gärna ifrågasätta forskningen och efterlyser öppnare diskussioner.
– Det är inte alltid mitt temperament passar in här, säger han och slår ut med handen för att visa att han menar institutionen, universitetet eller kanske Sverige.
– Sverige kan vara tråkigt, men å andra sidan finns här något ovärderligt: rättvisa. De första åren var jag inte så förtjust i de höga skatterna. Från Etiopien var jag van att allt hängde på familjen. Men nu inser jag fördelarna med skatt. Jag får vård när jag blir gammal, bussarna kommer i tid, blir jag arbetslös får jag arbetslöshetsunderstöd.
– En dag kom en man från facket in till mig och påpekade att jag hade för låg lön! Fantastiskt! Det är gud som ska stå för rättvisa, men här finns människor som handlar som gud.
Girmas entusiasm över det svenska samhället innebär inte att han inte ser skamfläckarna. Han har exempelvis utsatts för diskriminerande bemötande ute på gator och i offentliga miljöer.
– Jag passar mig för att gå sent hem ensam i de här kvarteren, det vore att utmana ödet. Men jag tror på mänskligheten. Människor är inte onda, bara oupplysta och säkert frustrerade. Men självklart är jag försiktig.

Girma kommer som de flesta etiopier från en kristen miljö. Själv räknar han sig som humanist, med ett starkt rättspatos. Han skrattar lätt åt de drömmar han en gång hade om att göra något gott för hela mänskligheten, liksom Desmond Tutu.
– Idag gör jag det jag kan på mikroplanet. Som att bekosta utbildningen för mina unga kusiner i Etiopien, alla flickor. Det är oerhört viktigt att satsa på kvinnorna i utvecklingsländerna. Det är bara så utveckling kan åstadkommas.

Segerhuva – Fosterhinnan sitter kvar efter förlossningen. I folktro betydde det att barnet skulle bli framgångsrikt och ibland osårbart.

Girma Berhanu

Yrke: Docent vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik. Den förste (från 2003) och för tillfället den ende afrikan med ursprung söder om Sahara som är tillsvidareanställd vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten.
Ålder: 47 år.
Familj: Syster med familj och pappa i Addis Abeba, syster i Finland, tre syskon med familjer i USA.
Läser: Förutom facklitteratur just nu Amos Oz: En berättelse om kärlek och -mörker samt Ohran Pamuks Istanbul.
Bakgrund: En av sex syskon i en fattig familj i Addis Abeba, Etiopien. Universitets-examen i sociologi och pedagogik från universitetet i Addis Abeba. -Disputerade på Göteborgs universitet 2001.
Bor: I Kungälv.
Intressen: Att läsa, ofta går arbete och fritid ihop, och träffa människor.
Styrka: Ödmjuk, generös.
Svaghet: Hatar att städa.
Rädd för: Att såra andra.
Blir glad av: Att umgås med mina syskon och när mina texter blir accepterade.
Blir irriterad på: Orättvisor.
Favoriträtt: Svensk mat: lax, etiopisk: pannkakor, injera.
Senaste filmen: The Kings Speech.
Lyssnar helst på: Etiopisk jazz och blues med blåa toner, har alltid musik i datorn.
Motto: Allas rätt att inkluderas.
Det här visste du inte om Girma Berhanu: Har översatt hundratals brev från etiopiska fadderbarn från amaringa till engelska och svenska.

Text: Bitti Ingemansson   Foto: Johan Wingborg