"Det bästa som kunde ha hänt"

20 december 2011, GU Journalen nr 7-11

Khotso Mpitso, 30 år, tillhör den nya generationen svarta sydafrikaner. Men vem kunde tro det. Han är uppvuxen i en fattig provins i nordöstra Sydafrika och kom till Stellenbosch för fyra år sen. Det blev rena kulturkrocken. Men det är ett val som han inte ångrar.

Han har gjort en lång resa: Khotso Mpitso kommer från staden Qwa Qwa i regionen Free State i nordöstra Sydafrika, som ligger 130 mil öster om Stellenbosch. Men sedan fyra år är han forskarstudent i polymerkemi vid Stellenbosch University.
Vi slår oss ner i ett stökigt konferensrum på International Office. Till intervjun har Khotso med sig sin flickvän, Thepiso, 29 år, som läser livsmedelsvetenskap. Han läste tidigare vid University of Free State men när det var dags att gå vidare ville han främst studera vid University of Western Cape, ett av landets bästa universitet. Men hans handledare föreslog Stellenbosch University.
– Jag hade knappt hört talas om Stellenbosch University. Men jag vill ge det en chans och det ångrar jag inte alls. Det är ett av landets bästa universitet och det främsta inom mitt fält.
Men första mötet med Stellenbosch blev en rejäl kulturkrock.
– Första veckan var fruktansvärd. Jag hade kommit till ett traditionellt vitt afrikaanstalande universitet. Hela kulturen var annorlunda. Till exempel spelar de rugby men jag lirar fotboll. I början längtade jag hem hela tiden, men så träffade jag en student från Lesotho som talar samma språk (sotho) som jag och vi blev vänner på en gång. Han hjälpte mig att komma in i miljön. Det tog ett tag men jag insåg att förändring inte är så dumt trots allt.
Jag undrar om man har vant sig vid kulturen efter fyra år. Han nickar och säger att Stellenbosch är en helt annan värld än övriga Sydafrika.
– Men vänjer sig. Men jag älskar livet här, ingen tvekan om det.
Att det talas mest afrikaans runt om på universitetet stör honom inte. Han säger att han klarar sig hjälpligt på afrikaans men inte mer.
– Men som tur är det bara engelska som gäller inom vår forskargrupp. That is the beauty of it!

Med en doktorsexamen i kemi i bagaget hyser han gott om hopp att få jobb inom industrin. Kanske till Johannesburg som är Sydafrikas största industri-, handels- och finanscenter.
– Jag vill inte stanna kvar här i Stellenbosch. Förändring är bra. Det är då man utvecklas. Jag kan också tänka mig att resa till Europa men jag hör hemma här i Sydafrika.
Khotso är den första i sin familj som har tagit en universitetsexamen. Han kommer från landsbygden i området kring Qwa Qwa, i nordöstra Sydafrika på gränsen till Lesotho.
– Jag kommer från mycket fattiga förhållanden. Det är svårt att föreställa sig men livet där är en ständig kamp, inte bara för att få mat utan att klara av att betala skolavgifterna och att betala skoluniformen. Det är många som hoppar av skolan, men jag var disciplinerad och gick till skolan trots att jag var hungrig och tog mig ur sängen på morgonen trots att kunde vara flera minusgrader på vintern.
Han berättar att han hade tur som hade förebilder, lärare som trodde på honom och som inspirerade och uppmuntrade honom att fortsätta.
– Du får bara en chans. Det insåg jag tidigt.
Trots att det är 130 mil till hemmet försöker han komma hem så ofta han kan.
– Jag längtar hela tiden hem, till min familj och till alla mina kompisar. Mina föräldrar har hela tiden stöttat mig, stått bakom mig till 100 procent. De är så klart väldigt stolta över mig idag.
Han upplever inte heller att han har blivit annorlunda bemött på grund av sin hudfärg. Men att vissa människor är arroganta och okunniga är något man får leva med, säger han.

Khotso har en stark tro på det nya Sydafrika. Det finns möjligheter idag som inte existerade tidigare under apartheid – då var svarta dömda till ett liv i fattigdom och de få som kunde utbilda sig hade bara att välja på att bli polis, sjuksköterska eller lärare.
– Sydafrikas konstitution slår fast alla människors lika värde och rättigheter. Det är fantastiskt. Hudfärg spelar inte längre en så stor roll. Framtiden tillhör oss, de unga och välutbildade. Sydafrika behöver satsa mycket mer på utbildning, det är utbildning som är nyckeln.
Khotso vänder sig mot sin flickvän. Ler och lägger handen om henne.
– Trots en del problem går det här landet i rätt riktning. Vi är mycket optimistiska om Sydafrikas framtid, säger de och går ut mot röda torget på campusområdet för att bli fotograferade. Solen bryter igenom molntäcket.

Text: Allan Eriksson   Foto: Johan Wingborg