GU Journalen i världen: En dröm blev sann

20 december 2011, GU Journalen nr 7-11

Anneli Kamfer vill bli jazzsångerska. Hon är en av över 200 studenter från fattiga och studieovana miljöer som fått chansen att studera musik vid Stellenbosch University.

Ung, svart, lesbisk och från fattiga förhållanden.
Mot alla odds, kan tyckas. Men Anneli Kamfer, 24 år, är en av många som har fått chansen att studera ett förberedande musikprogram på Stellenbosch University.
– Det har förändrat mitt liv helt och hållet, säger hon.

Anneli Kamfer har precis klivit av planet från Johannesburg, där hon uppträtt på musik-galan Hyde Park. Det var andra gången i sitt liv som hon flugit, en erfarenhet som hon fortfarande inte riktigt kommit över.
– En skrämmande upplevelse, säger hon medan vi går bort mot det vita konservatoriet där höga palmer vajar utanför. Hon visar oss konsertsalen, där det pågår repetitioner.
Anneli kommer från en township utanför Swellendam, en ganska liten stad längs den vackra Garden Route på väg till Port Elizabeth. Det tar närmare 3 timmar för henne att resa fram och tillbaka varje vecka.

Att hon hamnade på universitetet var mer eller mindre en slump. Hon sjöng vid en konsert i hemstaden och vicerektor för forskning, Arnold van Zyl, som också kommer därifrån, hörde henne och kort tid efteråt fick hon en inbjudan att provsjunga.
– Det samtalet minns jag än idag. Det förändrade mitt liv. Jag sjöng mycket som liten men jag kunde aldrig drömma om att bli antagen till universitetet, säger Anneli.
Hennes ansikte spricker upp i ett brett leende när hon berättar hur mycket Arnold van Zyls stöd har betytt för henne.
– Världen behöver fler människor som han.
Anneli är en av över 200 studenter som går ”The Certificate Program för Music Literacy”, som är utformat för att utbilda studenter som saknar formell musikutbildning.

Annelis passion är jazz.
– När jag var liten höll jag mig vaken sent på natten och tjuvlyssnade på musiksändningar på tv.
Hon hade inte kunnat studera utan ett antal sponsorer som finansierar hennes studieavgifter, studentbostad, mat och andra levnadsomkostnader.
– Jag kunde verkligen inget om musik innan jag började. Jag trodde också att universitetet skulle vara väldigt vitt, men här finns en mångfald av både människor och kulturer.
Hon har redan hunnit etablera sig som en jazzsångerska som drar publik.
Ganska tidigt blev hon medveten om sin sexuella läggning, även om det tog lång tid innan hon vågade berätta det för sin omgivning.
– Jag har nog alltid varit lesbisk. Men jag höll det hemligt. När jag väl bestämde mig för att komma ut ur garderoben sade min mamma att hon alltid känt på sig att jag var lesbisk och kramade mig. Men reaktionerna från familj och vänner har varit blandade. Det är inget som är socialt accepterat i Sydafrika och jag har fått betala ett högt pris för att gå ut offentligt, säger Anneli med gråten i halsen.
– Jag förlorade många vänner. Min släkt vände mig ryggen. Folk tror fortfarande att homosexualitet är en sjukdom som kan rättas till.
Trots att hon lever i ett av världens få länder som erkänner htb-personers rättigheter och där konstitutionen garanterar alla människors lika värde, är verkligheten en annan.
Musiken har varit räddningen, tror hon.
– När jag sjunger glömmer jag de svåra stunderna. Min dröm är att nå en sådan hög musikalisk nivå att människor kommer ihåg mig. En av mina stora idoler är Ella Fitzgerald.

Vi går nerför trapporna till en liten studio. Anneli sätter sig vid pianot och börjar sjunga Autumn Leaves.
Att växa upp i det nya Sydafrika inger hopp, säger hon.
– Vi måste acceptera att det tar tid att förändra ett land. 15 år är för kort period för att komma tillrätta med alla orättvisor som skapades under apartheid. De flesta förstår inte det. Men vi borde bli bättre på att tillvarata den kulturella rikedom som detta land har och använda det på ett positivt sätt. Ja, då ser framtiden väldigt ljus ut.

Text: Allan Eriksson   Foto: Johan Wingborg