Humanekolog på krigsstigen

20 december 2011, GU Journalen nr 7-11

Ett mer hållbart samhälle. Det måste vara möjligt, menar den internationellt kände forskaren Joan Martinez-Alier, vars arbete kretsar kring ekologiskekonomi och miljöekonomi.

De ekonomiska kriserna kan förändra våra invanda mönster när det gäller hur vi använder energi och material, svarar Joan Martinez-Alier på frågan om hur han tror att de pågående kriserna i Europa och USA påverkar vårt ekologiska tänkande. Under hösten är han gästprofessor i humanekologi på institutionen för globala studier. Han är inbjuden för att tala om skillnaden mellan ekologisk ekonomi och miljöekonomi, fördelning av världens resurser och vilka konflikter som uppstår i samband med detta. Han talar också om de fattigas kamp för en bättre miljö och hur vi bör bli mer medvetna om hur vi kan få ett mer hållbart samhälle.

Joan Martinez-Aliers dörr står öppen. När han tittar upp från datorskärmen känner jag mig genast välkommen och vårt samtal är igång. Han berättar att han arbetar mycket.
– Jag läser, skriver och undervisar hela tiden. Det är som en slutspurt och med mina 72 år hoppas jag kunna fortsätta fem, tio år till.
Han blir lite självkritisk och säger att han borde lyssna mer än prata och tillbringa mer tid med barnbarnen som han har i London och Barcelona. Joan är född i Spanien men har bott i många länder, främst i Storbritannien men också i Latinamerika och Indien. Lusten att lära sig nya saker och att vara aktiv finns där ständigt. Han är flitigt anlitad runt omkring i världen. Debatter, konferenser, föreläsningar, artikel- och bokutgivningar, och så har han sin professur i ekonomi och ekonomisk historia på Autonomous University of Barcelona i Katalonien sedan 1975. Han sitter också med i redaktionen för den internationella vetenskapstidskriften Ecological Economics.
– Jag arbetar också på Institute for Environmental Science and Technology (ICTA), ett institut för miljövetenskap och teknologi, på universitetet i Barcelona. Där har jag tio doktorander som ständigt skriver artiklar till vetenskapliga tidskrifter. En stor del av mitt arbete är att stötta dem och pusha dem framåt. Men jag reser också runt mycket i världen – förlåt, jag bidrar till utsläppen. Jag arbetar med många miljöaktivister i flera länder, de vet vad som är på gång. Nyligen var jag i Mexiko och i Colombia, där lärde jag mig om gruvkonflikter och om nya dammar som byggs. Utvinningen av kol och guld i Colombia är fruktansvärd. Folk klagar och några dödas. Vi i de importerande länderna lider av ”consumer blindness” och vet inte vilka de sociala och miljökostnaderna blir av de varor vi importerar.
– Jag är väldigt intresserad av att debattera ”degrowth” i rika länder, säger han. Degrowth är ett begrepp som brukar översättas med ”nerväxt” och som står för en jämlik nedtrappning av produktion och konsumtion.
Förra året deltog han i en stor konferens i Barcelona i ämnet ”ekonomisk nerväxt för ekologisk hållbarhet och social jämlikhet” tillsammans med författare som Serge Latouche i Frankrike, Herman Daley, USA, och Tim Jackson i Storbritannien. I Sverige finns Christer Sanne och Kenneth Hermele som skriver om nolltillväxt.
– Även här i Göteborg har jag mött människor som delar detta synsätt. Häromdagen gav Stellan Tengroth mig en liten bok på svenska som heter Tillväxt till döds, när han kom till en av mina öppna föreläsningar. Tyvärr kan jag ingen svenska men det var en fin gest.

Det är inte första gången Joan Martinez-Alier är i Sverige. Han berättar att den ekologiska ekonomin, som är ett tvärvetenskapligt förhållningssätt, föddes delvis i Sverige med Anne-Mari Jansson på Stockholms universitet, Carl Folke och Karl-Erik Eriksson på Chalmers. Det har blivit många resor till och från under åren.
– Jag är intresserad av Sverige och skulle gärna vilja veta mer om miljörörelsen och utvecklingen av den sociala välfärden. Ett besök minns jag speciellt. Det var i samband med ett möte för ekologiska ekonomer tio dagar efter Tjernobylkatastrofen i maj 1986, det var vackert väder och solen sken men korna hölls inomhus.

Denna gång är det föreläsningar och en doktorandkurs som står på agendan.
– Senast jag var i Göteborg, 1991, hann jag med en del turistande, men hamnen har jag inte hunnit se så mycket av så den får jag titta närmare på en annan gång. När jag är på resande fot arbetar och läser jag mest. Just nu håller jag även på med att skriva färdigt en bok om förhållandet mellan energiproduktion och energiförbrukning.
Han har även ett samarbete med professor Alf Hornborg vid Lunds universitet, som är en av parterna i ett stort forskningsprojekt som håller på att starta upp och som heter EJOLT (Environmental Justice Organizations, Liabilities and Trade). Projektet går ut på att inventera konflikter i resursutvinning och avfallshantering och det kommer att pågå till 2015.
Han tittar på mitt halsband som har formen av en sjöhäst och jag tänker genast att detta kanske är ett smycke som producerats i en oekologisk kedja, men Joan lugnar mig och säger att genom att bära det riktar jag fokus på ett utrotningshotat djur. Det är hur vi tänker och diskuterar kring frågor som miljö och våra gemensamma resurser, som kan få oss att förändra vår syn. Hur vi sprider kunskap och informerar varandra. Frågor kring ekologisk ekonomi, human ekologi, måste bli mainstream, säger han. Det gäller frågor som: Vem äger luften där allt överskott av koldioxid släpps ut? Är de ekologiska värdena endast giltiga ifall de översätts till ekonomiska termer eller har biomassa och biologisk mångfald ett egenvärde? Han använder sociala medier för att nå ut och flera av hans intervjuer finns på Youtube. Han har också en Facebooksida men har ännu inte öppnat ett konto på Twitter.
– Inom den moderna matindustrin används mer och mer energi när vi producerar och transporterar mat. Om alla människors basbehov är täckta så behöver vi inte öka konsumtionen. Det är den här typen av frågor vi inom den humanekologiska gruppen på globala studier diskuterar.

När jag senare träffar lärare och studenter på institutionen berättar de hur givande och inspirerande det är att få höra och träffa Joan Martinez-Alier. De menar att han sätter ord på vad de tänkt och reder ut begrepp de hört om. Här talas om en tranströmersk aspekt på humanekologins vindlingar, ett sätt att få det outgrundliga och outtalade stort, tydligt och begripligt.
På väg ut ur hans arbetsrum vänder jag mig om och ställer frågan jag känner att jag måste få ställa, den om han tror att jorden kan räddas?
– Ja, det är jag övertygad om, svarar han. Med de orden går jag hoppfullt vidare. Joan fortsätter arbeta vid sin dator.

Joan Martinez-Aliers

Aktuell: Gästprofessor på humanekologi, institutionen för globala studier
Ämnen: Nerväxt, ekologisk ekonomi, politisk ekonomi, miljövårdshistoria
Arbetsplats: Autonomous University of Barcelona i Katalonien
Ålder: 72 år
Bor: Barcelona
Familj: Skild, tre barn
Senast lästa bok: Maria av Jorge Isaacs
Senaste filmen: Sucumbios, tierra sin mal -(dokumentärfilm)
Den här musiken lyssnar jag mest på: Bachs cellosonater
Favoritmat: Paella (med quinoa)
Motton: "Libertas perfundet omnia luce". "Plus est en vous". (Friheten sprider ljus åt alla. Det finns mer i dig.)

Text: Helena Svensson   Foto: Johan Wingborg