Kamp mot korruption står högt på EU:s agenda

20 december 2011, GU Journalen nr 7-11

– Två saker upphör inte att förvåna mig: dels det enorma lidande
korruption orsakar på livets alla områden, dels att de åtgärder som sätts in i bästa fall är verkningslösa.
Så säger Bo Rothstein. I vår blir han ledare för ett forskningsprogram om korruption, som är den största EU-satsningen någonsin inom samhällsvetenskap.

Tre av fyra barn som dör av diarré i Tanzania avlider trots besök på moderna sjukhus. Det beror inte på att sjukdomarna är svåra att bota utan på att sjukvårdspersonalen sålt medicinerna eller kanske inte ens finns på plats utan jobbar svart någon annanstans.
– Man kan ta nästan vilket problem som helst som har med mänskligt välbefinnande att göra: jämlikhet, ekonomisk tillväxt, miljöproblem, hjärt-kärlsjukdomar, människors uppskattning av livet, allt hänger samman med graden av korruption. Att offentliga institutioner går att lita på är av största betydelse för ett gott liv, till och med viktigare än demokrati, berättar Bo Rothstein, professor i statsvetenskap.
Ändå är korruption ett forskningsområde som bara funnits i cirka 15 år. Det beror bland annat på att många forskare varit ovilliga att peka ut vissa länder som mer korrupta än andra, men också på uppfattningen att korruption kanske i vissa fall kan vara bra för att få hjulen att snurra.
– Många tror också att korruption är ett u-landsproblem. Men både Grekland och Italien är mer korrupta än flera afrikanska länder. Det finns också en föreställning om att korruption beror på bristande etik eller på olika länders kultur. Det stämmer inte heller, också människor som lever i hopplöst korrupta samhällen som Nigeria eller Somalia tar starkt moraliskt avstånd från företeelsen. Men vad gör man om man har sjuka barn och inte får vård med mindre än att man mutar läkaren?

Vad ska man då göra för att minska korruptionen i världen?
– Eftersom det här är en typ av forskning där vi från början inte vet vad vi ska komma fram till kan jag ännu inte svara på det. Men bland annat handlar det om att reda ut vad korruption egentligen är för något. För tvärtemot vad många kanske tror, är korruption det normala tillståndet i världen: cirka 75 procent av världens alla stater är mer eller mindre korrupta. Och varför somliga länder – som de nordeuropeiska, Australien och Nya Zeeland, men också exempelvis Chile och Botswana – har ganska lite korruption är inte helt lätt att förstå.

Korruption är också en viktig forskningspolitisk fråga, menar Bo Rothstein.
– Jag sitter i forskningsberedningen och konstaterar att regeringen hoppas få fram mer produktorienterad forskning som kan skapa nya jobb. Men det faktum att de flesta människor i världen är fattiga beror inte på att de har för få prylar, det beror på att de lever i dysfunktionella samhällen. Det positiva budskapet är dock att det går att göra något åt problemen. Sverige var exempelvis betydligt mycket mer korrupt för 150 år sedan och också Taiwan och Sydkorea har tagit stora steg framåt. Bland annat ökad jämställdhet verkar leda till mindre korruption, kanske för att traditionella maktgrupperingar bryts upp, kanske också för att kvinnor är mindre korrupta än män.

Att den stora EU-satsningen går till just Göteborgs universitet beror på att The Quality of Government Institute finns här, med världens största databas över korruption i offentliga institutioner. Institutet samarbetar dessutom med Transparency International, en världsledande anti-korruptionsorganisation.
– Ansökan var extremt komplicerad, förklarar Bo Rothstein. Men vi fick bästa möjliga hjälp av de professionella medarbetarna på Forsknings- och innovationsservice vid GU.

Bildtext: Cirka 75 procent av världens länder är mer eller mindre korrupta. Varför Nordeuropa, Australien och Nya Zeeland inte är det, är svårt att förklara.

Text: Eva Lundgren   Foto: Johan Wingborg