GU Journalen i världen: Kul och intressant

20 december 2011, GU Journalen nr 7-11

Åsa Linghede, som studerar juridik, var utbytesstudent vid Stellenbosch University under hösten. Det har varit en spännande tid, berättar hon.

– Jag har verkligen uppskattat tiden som utbytesstudent i Stellenbosch. Innan jag åkte var jag lite tveksam och funderade på om detta verkligen var något jag ville göra men nu är jag otroligt glad att jag åkte. Det har varit jättekul och intressant! Jag har trivts väldigt bra i Sydafrika och Stellenbosch är ett bra universitet.
– Fast självklart finns det även saker som har varit jobbiga. Det värsta tycker jag är de stora skillnaderna som finns i Sydafrika och segregationen och rasismen som är så tydlig här. Sydafrika är ett av världens mest ojämlika länder. Stellenbosch är en välbärgad (och företrädesvis vit) stad. Men som nästan alla sydafrikanske städer så ligger det en kåkstad precis runt knutarna. Skillnaderna och segregationen är ytterst tydliga. Ibland känns det som att vi i Stellenbosch lever i en rik liten bubbla och jag kan få dåligt samvete över att ha så mycket när så många andra, som finns så nära, har så lite.

– Det är också jobbigt att jag känner mig mindre fri och självständig i Sydafrika än i Sverige. Det är svårare att ta sig runt utan bil och på grund av säkerhetsaspekten vill man inte gärna gå hem själv på kvällen. Fast på tal om säkerhetsaspekten så tycker jag inte att personer som funderar på att plugga här ska oroa sig. Visst finns det mer kriminalitet i Sydafrika än i Sverige, men jag har känt mig trygg. Man ska också inte lyssna allt för mycket på alla skrämselpropaganda. Jag anser att vissa sydafrikaner (och européer) är lite paranoida och överdrivet rädda. Till exempel säger många att man inte ska åka tåget till Kapstaden. Men det har jag, och många andra jag känner, gjort utan problem. Visst, man bör inte vara oförsiktig, men man behöver inte heller vara paranoid.
– Kurserna jag har läst har till största del varit intressanta. Jag har bland annat läst kurser om transitional justice som handlar om övergångar from diktatur till demokrati, krig till fred, eller som är särskilt relevant i Sydafrikas fall, från apartheid till en icke-rasistisk representativ demokrati. Det var kul att läsa de har kurserna i Sydafrika eftersom de har ett särskilt perspektiv med tanke på sin unika historia. Vi hade också gästföreläsare som själva hade varit aktiva i kampen mot apartheid. Det negativa med dessa kurser var att jag ibland upplevde dem som lite flummiga och otydliga. Kanske för att jag, som juriststudent, är van vid mer konkreta och fokuserade kurser och ämnen.
En annan kurs jag läste handlade diskriminering i arbetslivet. Även här tyckte jag det var mycket intressant att få ett sydafrikanskt perspektiv. Sydafrika har en historia av institutionaliserad diskriminering och rasism och segregation är fortfarande vanligt. Sydafrika är som sagt ett av världens mest ojämlika länder. Men de har också världens starkaste konstitutionella skydd mot diskriminering och ett stort fokus på jämlikhet och rättvisa. Sverige, som ofta framhålls som ett så jämlikt och jämställt land, tror jag skulle kunna tjäna på att studera det sydafrikanska sättet att se på jämlikhet och rättvisa. De har ett större fokus på materiell jämlikhet och rättvisa snarare än formell sådan. Det var dessutom roligt att läsa Sydafrikanska domar. Sydafrikanska domare tar sig lite större friheter och utrycker sig mer känslomässigt och tillspetsat än svenska domare.

– Stämningen på campus tyckte jag var bra och jag träffade många trevliga personer. Det som var tråkigt var att jag nästan bara träffade andra utbytesstudenter. Det är svårt att träffa sydafrikanska studenter. Dels för att de flesta utbytesstudenter bor i boenden där det bara bor andra utbytesstudenter. Det gjorde jag, fast jag bor i ett privat boende. Det gjorde också de flesta av mina kompisar som bodde i universitetets boenden. Dessutom läser de flesta utbytesstudenter kurser där det bara går andra utbytesstudenter. Eftersom större delen av undervisningen sker på afrikaans på de vanliga kurserna så har Stellenbosch University skapat speciella kurser för utbytesstudenter som ges på engelska. Det är såklart positivt på ett sätt eftersom det annars skulle vara svårt för utbytesstudenter att komma till Stellenbosch. Men det är tråkigt eftersom det innebär att man i stort sett bara har kurser med andra utbytesstudenter och därmed inte träffar så många sydafrikaner. På postgraduate nivå finns det vanliga (inte specialskapade) kurser på engelska. Jag läste en sådan kurs, men i den klassen var det ändå bara två sydafrikaner. Resten var utbytesstudenter.
Vad gäller språkfrågan i övrigt har jag inte märkt av den så mycket. Men jag har hört att vissa är måna om att Stellenbosch ska förbli ett afrikaans-universitet, samtidigt som de verkar erbjuda mer och mer kurser på engelska eller i alla fall 50/50 engelska och afrikaans. Vissa studenter från andra afrikanska länder kommer hit och läser en utbildning och då läser de vanliga kurser inte de specialskapade som vi andra utbytesstudenter erbjuds. Några jag pratade med uttryckte att det var svårt eftersom så mycket var på afrikaans. En tjej menade också att på de kurser som skulle vara 50/50 så blev det lätt mer afrikaans och att läraren ofta sa det viktigaste på afrikaans. Men de verkade klara av det ändå.
– En sak som jag verkligen gillat med att plugga i Stellenbosch är att det gett mig möjligheten att resa runt i Sydafrika och dess grannländer på lov och helger. Södra Afrika är en fantastiskt vacker och intressant plats! Om någon funderar på att studera här så rekommenderar jag det varmt!

Åsa Linghede
Studerar juridik vid Göteborgs universitet

Foto: Privat