GU Journalen i världen: Universitetet som vill sprida hopp

20 december 2011, GU Journalen nr 7-11

Universitetets mest kända plats är JS Marais torget, som är uppkallat efter universitetets stora donator, Jannie Marais. Det kallas också för Röda torget och är den stora samlingspunkten för studenter. Här ligger JS Gericke Library som är det enda biblioteket i Sydafrika som ligger helt under mark.

Förr uppfattades Stellenbosch University som ett gammalt apartheid-universitet – visserligen framgångsrikt, men traditionellt och konservativt. Nu talar alla om universitetet som vill sprida hopp och bidra till en bättre värld.

Den 21 juli 2010 lanserades Hope Project, som skulle sätta Stellenbosch University på kartan som ett framstående lärosäte som genom sin forskning hjälper till att lösa några av Afrikas mest akuta problem. Förberedelserna hade pågått i drygt två år.
Det hela startade 2007 i och med utnämningen av professor Russel Botman, den förste svarta rektorn någonsin vid universitetet. Som teolog hade han studerat den brasilianske pedagogen Paulo Freire och inspirerats av hans befrielsepedagogik om hur mänsklig frigörelse kan uppnås genom praktiskt och teoretiskt inhämtande av kunskaper. Pedagogiken leder till insikter om det förtryck man är utsatt för och, inte minst, hur man kommer ur det.
Högst upp i administrationsbyggnaden träffar vi Arnold van Zyl, vicerektor för forskning, som varit i Göteborg flera gånger. Han förklarar att Hope Project går ut på att hjälpa människor att överbrygga ”en inlärd hjälplöshet”, att se vad som är möjligt istället för att fastna i en attityd som förlamar deras handlande.
– Det är alltid någon annans fel. Antingen skyller man på apartheids arv eller på den nuvarande politiska situationen. Men hur kan vi tillsammans skapa ett bättre Sydafrika? Vi akademiker måste tänka nytt, våga bryta gamla mönster. Frågan är hur vi använder den kunskapen bäst för att kunna generera ny kunskap som förändrar människors liv till det bättre, så att vi kan ingjuta hopp. Forskningen måste svara mot behoven i samhället.
”Vetenskap i samhällets tjänst” har blivit universitetets motto. Hopp-konceptet är en vägledande princip för forskning, utbildning och samverkan med samhället. Hela filosofin bygger på att hopp ska leda till förändring.
Genom att satsa på utbildning får människor makt att frigöra sig själva från rädsla och fördomar, menar Arnold van Zyl, som framhåller att universitetet har ett ansvar och en skyldighet att forska, att föra ut kunskapen genom undervisning och, inte minst, att använda kunskapen för att utveckla samhället.

Vi går vidare och träffar kommunikationschef Mohamed Shaikh, som är rektors rådgivare. Han var i mitten av 1980-talet den förste färgade studenten som antogs till journalistutbildningen under apartheidtidens rasistiska utbildningssystem. Han har varit djupt involverad i alla steg i omvandlingen av universitetet.
– Frågan är hur man förändrar bilden av ett starkt och framgångsrikt universitet som inte upplevs som angeläget av den stora majoriteten av befolkningen. Det var ett universitet med en tudelad personlighet. Det gällde att gå från framgång till betydelse och bidra till att lösa problem i samhället. Ja, det var en enorm utmaning, säger Mohamed Shaikh.
Ledningen valde att satsa på fem teman utifrån FN:s millenniemål, där universitetet kunde göra störst skillnad när det gäller behoven i södra Afrika: utrota fattigdom, främja mänsklig värdighet och hälsa, utveckla demokrati och mänskliga rättigheter, säkra fred och säkerhet samt bidra till en hållbar miljö.

Därefter var det dags för en stor utlysning, där man sökte projekt som bäst kunde svara mot dessa mål. Ledningen satsade närmare 270 miljoner kronor. I en gallringsprocess valdes senare 22 projekt ut som fick finansiering i tre år, med krav på att de skulle vara självförsörjande de sista två åren.
På så vis fick rektor med sig akademikerna på tåget, berättar Mohamed Shaikh, som medger att det hela låter positivt och idealistiskt, men i själva verket var det en satsning som möttes med skepticism. Många undrade om universitetet nu skulle förvandlas till en välgörenhetsorganisation.

– Men meningen med Hope Project var aldrig att all forskning skulle passa in i den profilen, utan att få igång en mångvetenskaplig satsning där forskare från olika discipliner kommer samman för att presentera lösningar på problem. Men det handlade också om att förändra den traditionella bilden och att stärka universitetets position internationellt.
Samtidigt iscensattes en gigantisk insamlingskampanj, med målet att få in 1,5 miljarder kronor till och med 2015 – den största kampanjen någonsin bland afrikanska universitet.
– Vi behöver investeringar för att Hope Project ska leva vidare. Det är helt nödvändigt om vi ska kunna rekrytera de bästa forskarna och de bästa studenterna. Dessutom innebär det fler stipendier till studenter som kommer från fattiga och studieovana miljöer.
Efter att ha jobbat i det tysta i två år lanserades Hope Project i juli 2010 för allmänheten. Hela projektet backades upp med broschyrer, tidningar och hemsidor. Ett och ett halvt år senare visar alla mätningar att det har varit en framgångsrik satsning som förändrat bilden av universitetet, menar Mohamed Shaikh.

– Allt tyder på att vi har lyckats. Vi har fått ett väldigt stort och positivt genomslag i pressen. Vi har förändrat diskussionen om universitetet, numera talar alla om oss som universitetet som sprider hopp.
Enligt Mohamed Shaikh var den största utmaningen att skapa en profil som både var lätt att ta till sig och trovärdig. Budskapet var ”hopp”, vilket kunde anpassas och tolkas på många olika sätt. Och upprepas hur många gånger som helst.
– Branding handlar vanligtvis om att formulera tjusiga och storslagna slogans som man använder i all kommunikation och marknadsföring, men vi valde att gå en helt annan väg. Människor tror inte på sådana budskap utan det måste bottna i verklighet och ha en reell effekt på universitetets roll i samhället. Det är klart att vi har haft problem i det förflutna men vi koncentrerar oss på framtiden: Hur vi kan skapa en bättre värld och hur vi kan ingjuta hopp?

Bildtexter
Arnold van Zyl (överst) är vicerektor för forskning vid Stellenbosch University.
Mohamed Shaikh är chef för avdelningen kommunikation och samverkan och sitter dessutom i rektors ledningsgrupp
 

Text: Allan Eriksson  Foto: Johan Wingborg