Innehåll

GUJ 7-09: Kritiskt tänkande hinns inte med

Nyhet: 2009-12-15

Alltför få lärarledda lektioner och en samhällsvetenskap och humaniora i strykklass. Det är bilden som tonar fram av dagens svenska högskola i en färsk undersökning från TCO.
En olycklig utveckling tillsammans med den allt tunnare kunskapsrustning som dagens studenter har med sig från gymnasiet, enligt litteraturprofessor Tomas Forser.

Det var i högskoleutredningen Grundbulten från 1992 som miniminivån för helfartsstudier slogs fast. Av nio lärarledda timmar i veckan skulle sex bedrivas i större grupper och resten vigas till seminarier.
På den beräkningen bygger dagens resurstilldelning till svenska lärosäten. En drömkalkyl, har det visat sig med åren. Det framgår av TCO:s undersökning. Varannan heltidsstudent får mindre lärarledd undervisning än miniminivån. Värst ställt är det med humaniora och samhällsvetenskap. Närmare 80 procent av de tillfrågade heltidsstudenterna där säger att de har åtta eller färre timmar undervisning varje vecka.
Tomas Forser, professor i litteraturvetenskap, kan bekräfta att målet inte uppfyllts. Han ser bekymrat på situationen för dagens studenter inom framför allt humaniora.
– Det handlar inte om bristande kapacitet utan om att de svikits av skolan och inte rustats tillräckligt för att möta en akademisk nivå, säger Tomas Forser.
Sedan hamnar de på expanderande massuniversitet som inte förmår möta deras behov. Som många andra, önskar Tomas Forser mer resurser till undervisning. Men att bara gödsla med fler lektioner är för enkelt.

– Det är inte givet att det är bra för alla att man duschar dem med fler lektioner. Det finns alltid en risk att man hamnar i en ganska mekanisk läroprocess och att studenterna kommer till universitetet som om de gick till – det säger de själva – ”skolan”.
En gymnasiefierad undervisning där studenterna lyssnar till läraren, antecknar flitigt och pluggar till provet för att få sina poäng.
– Det är ju inte alls den idealbild som jag och de flesta av oss har, nämligen det dialogiska mellan en person som kan lite mer och dem som kan lite mindre men som är entusiastiska för att lära sig mer, säger Tomas Forser.
De studenter som klarar sig väl, som är starkt intresserade och nyfikna utgör runt 20 till 25 procent av en kull grundstudenter i litteraturvetenskap, enligt Tomas Forsers uppskattning. Den andelen har varit ganska konstant under de 40 år som han har undervisat i ämnet på akademisk nivå.
– De studenterna tror jag inte alltid är betjänta av mycket mer undervisning utan kanske kan tycka att det är skönt att bli lämnad i fred med sina tankar, åtminstone deltid.

Men fler lärarledda lektioner behöver förstås inte leda till att undervisningen mekaniseras. En del av dem kan, som Grundbulten slog fast, användas till seminarier.
Heltidsstudenterna på grundkursen i litteraturvetenskap i Göteborg har sedan några år tillbaka sex timmars undervisning i veckan.
– De flesta kurser vi har ger inte utrymme för nio timmar i veckan. Vi försöker kompensera det genom att uppmana studenterna att själva bilda studiegrupper. Och vi kompenserar bristen på diskussion genom att bryta lektionerna och be studenterna att sätta sig i grupper för att sedan komma tillbaka och redovisa. Det fungerar ofta ganska bra, men det är klart att det är för lite, säger Tomas Forser.
På 1960- och 1970-talen hade man i ämnet litteraturvetenskap samtalsgrupper, seminarier och föreläsningar. Samtalsgruppen var en effektiv undervisningsform, men den förutsatte goda förkunskaper. Som student på 1960-talet satt Tomas Forser med sina studiekamrater och trängde in i T.S. Eliots The waste land och andra avancerat modernistiska verk.
– Jag tror att det skulle vara svårt för många av nybörjarstudenterna idag. Vi förutsätter ju att en lektion är en dialog. Men väldigt många av de dåligt rustade vill ha en föreläsning. Det är så långt ifrån ett kritiskt, reflekterat tänkande man kan komma.
Men har svenska elevers kunskaper verkligen sjunkit? Det är en omtvistad fråga, inte minst med tanke på den kritik som mött utbildningsminister Jan Björklunds tal om ”flumskolan”. Forskarna är djupt oense och tvistar om hur siffrorna i en rad jämförande undersökningar ska tolkas.

Själv har Tomas Forser ställt diagnostiska prov på sina nybörjarstudenter i runt 15 år. Resultaten är nedslående:
– Jag har gjort som vi brukar göra i våra utbildningar när det gäller kontrollinstanser, och vi pratar alltför sällan om det: jag har gjort det lite enklare för varje år. Men tyvärr är resultaten inte mycket bättre.
Frågorna är av typen: Vem har skrivit Ett dockhem? Ungefär när skrevs Dantes Divina Commedia?
– Jag har alla proven stående här och de flesta sidorna är tomma. Några har barockt galna gissningar men självklart är det också några som kan det där.

Fler undervisningstimmar, som TCO föreslår i sin rapport, skulle kosta stora summor. Det löser man inte med befintlig personal, enligt Tomas Forser. Vad som skulle krävas är en generell omfördelning av resurser till humaniora och samhällsvetenskap.
– Jag blev full i skratt när jag läste i en notis i Göteborgs-Posten häromveckan att Göteborgs universitet är bäst. På vad då? tänkte jag. När jag tittade närmare visade det sig att vi hade ett väldigt elaborerat kursutvärderingsarbete. Vi skulle in till förbannelse kunna satsa viktiga krafter på ytterligare raffinemang, men det behöver inte betyda att kvaliteten blir ett ögonblick bättre för studenterna, säger han.

En annan bov i dramat är den instrumentella kunskapssyn som råder nu, där kvalitet är lika med kvantitet. Ett uttryck för det är resurstilldelningen, som på Humanistiska fakulteten innebär att ersättningen för varje student till hälften betalas ut när hon tagit sina poäng. Ett system som främjar kvantitet och genomströmning.
Tomas Forser är positiv till en annan fördelningsmodell:
– Men frågan är vad som händer då med de studieovana, med dem där kunskapserövring är kort läxa och få sidor?

Men allt har inte blivit sämre. Tomas Forser tycker att dagens studenter har en uppfriskande frimodig attityd. De har helt nya referensramar tack vare ett förändrat medielandskap och de rör sig fritt mellan genrer och olika typer av medier. Det gör dem många gånger till bättre läsare av samtida litteratur än medelålders litteraturvetare.
Och den sänkta kunskapsnivån har inte slagit igenom i forskarutbildningen.
– Det är färre som skriver avhandlingar nu, det är generande få, men det skrivs många jättefina arbeten.
Problemet är att doktoranderna blivit för få. På Humanistiska fakulteten finns inte resurser nog att säkra återväxten av forskarstuderande och seminariekulturen blir förgubbad och förgummad.
– Doktoranderna jobbar ju i ett konstigt vakuum där deras kunskaper inte längre efterfrågas, säger Tomas Forser.

Fakta/TCO:s rapport Ont om lärarledd tid för studenter
44 procent av humaniorastudenterna anger att de har mindre lärarledd undervisning än sex timmar i veckan.
Motsvarande siffra för medicinstudenterna är 10 procent.
Av medicinstudenterna angav 51 procent att de har 15 timmar eller mer per vecka.
Motsvarande siffra för humaniorastudenterna är 4 procent, för samhällsvetarstudenterna 7 procent.
Det minskade antalet lärarledda timmar förklaras av att uppräkningen av resurserna inte motsvarat de faktiska kostnadsökningarna på lärosätena. Exempelvis löneökningarna.
Rapporten finns att läsa på: www.tco.se.

Illustration: Mario Brancoglioni

AV:

Artikeln har inga kommentarer, kommentera artikeln.